Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sexsparm, och en gång vid ett tsarbesök var han
nummer sju och hade äran att få en blå assignat av den
gamla sedelsorten.
Min mor miste jag i mina allra spädaste år och
minns henne inte. Jag var en böneson, det vill säga att
som hon i många år förblev barnlös bad hon
beständigt till Gud om mig. Men när så bönen blev hörd och
hon födde mig till världen, dog hon strax efteråt,
alldenstund jag föddes med ett ovanligt stort huvud, så
att jag fördenskull sedan blev kallad inte Ivan
Severjanytj utan helt enkelt Golovan[1].
Som jag växte upp i kuskhuset hos min far
tillbragte jag all min tid i stallet, och där lärde jag mig
hemligheten att förstå mig på djur och fattade jag
kan säga kärlek till hästar, för redan som helt liten
kröp jag på alla fyra mellan benen på dem och de
gjorde mig aldrig något ont, och när jag sen växte upp
lärde jag känna dem perfekt. Vårt stuteri låg för sig
och stallen för sig, och vi stall folk hade ingenting att
göra med stuteriet utan fick bara färdiga föl och lärde
upp dem. Var kusk med förridare hade ett sexspann
av olika raser: vjatkarasen, kazanska, kalmuckiska,
bitjugska, donska raserna — det var alltsammans
hästar som köptes in på marknaderna. Det fanns
förstås mycket flera stuterihästar, men om dem lönar
det sig inte att tala, för stuterihästarna är fromma och
har varken starkt humör eller eldighet. Men de där
vildbattingarna det var ena förskräckliga djur. Greven
brukade ibland köpa hela hjordar till billigt pris, tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
