Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du har berövat mig livet, innan jag hann göra
syndabot, svarar han.
— Än sen då? säger jag. Vad kan jag göra åt det
nu? Det var ju inte med flit. Och på vad sätt har du
det illa nu? säger jag. Du är död och därmed slut.
— Ja, det förstås, säger han, det är ju verkligen så
och jag är dig mycket tacksam för det, men nu har
jag kommit från din köttsliga mor för att hälsa dig
att vet du av att du är hennes böneson?
— Ja jag har hört talas om det, säger jag, mor
Fjodosia har berättat det för mig många gånger.
— Men vet du också det, säger han, att du är en
löftesson?
— Vad är det för slag?
— Det är, säger han, att du är lovad åt Gud.
— Vem har lovat mig åt honom?
— Din mor.
— Det är bäst hon kommer och berättar mig om det
själv, säger jag, du kanske bara hittar på det.
— Nej, det gör jag inte, säger han, och hon kan
inte komma.
— Varför det då?
— Därför, säger han, att här hos oss är det inte
som hos er på jorden. Här talar och går man inte hur
man vill, utan vad man är satt till att göra det gör
man. Men om du vill, säger han, skall jag ge dig ett
tecken på att det är sanning.
— Gärna, säger jag, men vad är det för tecken?
— Jo, svarar han, tecknet som gives dig är att du
många gånger skall vara nära att gå fördärvad men
inte går fördärvad riktigt, förrän ditt stora fördärv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
