Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
assignater,[1] men allt vad zigenarn gav mig var en
silverrubel.
— Där har du din andel, sa han.
Men det tyckte jag var skamligt.
— Vad för slag, sa jag, jag stal ju de där hästarna
och för det hade jag kunnat få lida värre än du,
varför skall jag då få en så liten andel?
— Därför att det är din beskärda del, sa han.
— Prata dumheter, sa jag. Varför behåller du så
mycket själv?
— Därför att jag är mästare och du lärling, sa han.
— Är jag lärling? sa jag. Det var lögn.
Och det ena ordet tog det andra och det blev en
stor träta. Och till sist sa jag: — Jag vill inte följa med
dig längre, för du är en skurk.
— Jo, stanna för Kristi skull, broder, sa han, du har
ju inget pass och du kan råka illa ut.
På det skildes vi och jag gav mig av till
polismästaren för att anmäla att jag var en rymling, men
så kom jag till att berätta hela historien för hans
skrivare och han sa:
— Du är då just ett nöt, ett äkta nöt. Vad skall du
anmäla dig för? Har du tio rubel?
— Nej, svarte jag, en rubel har jag, men tio har
jag inte.
— Men kanske du har något annat, kanske du har
ett silverkors om halsen, eller vad är det du har där
i öronen: örringar?
— Ja det är örringar, säger jag.
— Av silver?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
