Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor, någon sorts vilda saracener, sådana där som
beskrivas i sagorna — i höga ludna mössor och med
pilbågar och på vilda, rysliga hästar. Och samtidigt
med att jag såg hörde jag snatter och gnäggningar och
vilda skratt, men så kom en virvelvind, sanden stod
som ett moln och det var ingenting mer, men långt,
långt borta ringde en klocka så svagt och uppe i höjden
uppenbarade sig ett stort vitt kloster som övergjutet
av en purpurröd aftonrodnad, och på murarna gick
vingade änglar med gyllene spjut och runtomkring var
ett hav, och för var gång en ängel slog med spjutet
mot skölden, så började havet uppröras och svalla
runt kring hela klostret och hiskliga röster ropade ur
djupet: "Helig!"
Seså, tänkte jag, där fick jag återigen ett tecken
om munkkåpan, och jag vaknade förtretad, och till
min häpnad fick jag se att bredvid mig låg en
herrskapsdam på knä i sanden, så liten och så fin, och göt
floder av tårar.
Jag tittade länge på henne, för jag trodde att jag
alltjämt såg i syne, men till sist märkte jag att synen
inte försvann, och då reste jag på mig och gick fram
till henne. Då fick jag se att damen hade grävt fram
min flickunge ur sanden och höll henne i famnen och
kysste henne och grät.
— Vad är det som behagas? frågade jag.
Hon störtade emot mig och tryckte barnet till sitt
bröst och viskade:
— Detta är mitt barn, min dotter, min dotter!
— Nå än sen då? sa jag.
— Ge mig henne, sa hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
