Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad har jag med det att göra? säger jag.
Då talar hon om att han samma natt hade vunnit
alldeles förskräckligt mycket pengar på kortspel och sagt
att han för hennes skull ville ge mig tusen rubel för att
jag, vill det säga, skulle ge henne hennes flicka.
— Nej se det sker aldrig, sa jag.
— Men varför, Ivan? Varför? satte hon an mig.
Gör det dig verkligen inte ont om både mig och henne
att vi skall leva skilda åt?
— Det må göra ont eller inte, sa jag, men jag har
aldrig sålt mig för varken stora eller små pengar och
inte gör jag det heller, och därför kan remontörn
behålla alla sina tusen, och din flicka hon blir kvar hos
mig.
Hon grät och jag sa:
— Bry dig inte om att gråta du, för det bekommer
inte mig något.
— Du är hjärtlös, du är av sten, sa hon.
— Jag är visst inte av sten, sa jag, jag är likadan
som alla andra, med både ben och ådror i kroppen, men
jag är trogen och håller på min plikt. Jag har åtagit
mig att se efter barnet och det gör jag.
Hon började föreställa mig att barnet självt skulle
ha det bättre hos henne.
— Det är återigen något som inte angår mig, sa jag.
— Skall jag verkligen få lov att skiljas från mitt
barn igen! skrek hon till.
— Ja när som du har visat vanvördnad för lagen
och religionen...
Men jag hann inte tala till slut förrän jag fick se
en grann ulan komma dansande emot oss över stäppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
