Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på filten igen med benen i kors, och stoet lade
öronen bakut, gnäggade till och började stampa.
Herrarna som stod omkring började genast kappas
om att bjuda på henne, en bjöd hundra rubel, en annan
tvåhundrafemtio och så drev de undan för undan upp
priset för varandra.
Men så var det också ett rent underbart sto. Hon
var inte stor som arabhästarna, men så välbyggd, med
ett litet fint huvud och runda ögon och pigga små
öron, länderna var kraftiga och smidiga, ryggen som
en pil och benen smäckra och svarvade, riktiga
snabblöparben. Jag kunde inte ta mina ögon från djuret, jag
som förstod mig på slik skönhet. Khan Dzjangar
märkte hur det vattnades alla i munnen och hur
herrarna bara höjde och höjde sina bud, och han vinkade
åt en smutsig tatar, och den han upp på henne och
till att sätta fart i henne. Han satt på tatariska viset
ni vet och klämde henne med knäna, och hon fick
vingar under honom och flög som en fågel i vackert
sträck. Men så lade han sig över manken och började
skria, och då blev det liksom en enda virvel av sand
och häst.
Å du ditt troll, tänkte jag, du ditt stora troll, hur
har du burit dig åt för att födas sådan? Och jag
kände hur jag var kär med hela själen i den där
hästen.
Tataren vände tillbaka med henne, hon frustade
till ett tag genom båda näsborrarna, spände buken och
kastade av hela tröttheten, och sen hördes inte en
flämtning, inte ett fnys ifrån henne. Å du lilla socker,
tänkte jag, å du lilla lilla — och jag tror att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
