Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dzjangars stora förnumstighet. Nästan på varenda marknad
har han det sprattet för sig att först säljer han alla
sina vanliga hästar, som han drivit hit, men så sista
dagen kommer han framstickande med en eller par
sådana hästar — det vete fåglarna varifrån han får
dem — så att konnässörerna blir alldeles ifrån sig.
Och han, den rackarns tataren, myser och har roligt
och får en hop pengar på köpet. De som känner till
den där vanan han har bara går och väntar på denna
sista hästen, och just så har det gått den här gången
också. Alla trodde att nu ger khanen sig av, och han
gav sig också av i natt, men se nu ett sådant sto han
har kommit med.
— Det är ju ett under till häst! sa jag.
— Ja ett riktigt under, sa han. Han drev henne till
marknaden med hjorden och lagade så att ingen kunde
se henne mitt inne bland alla de andra hästarna, och
ingen visste om henne utom de där tatarerna som kom
sättande, och åt dem hade han sagt att hon inte var
till salu utan en livhäst, men nattetid skilde han henne
från de andra och drev in henne i Mordovskijskogen,
och där fick hon gå och beta på en äng med en särskild
vakt, och nu har han helt plötsligt släppt fram henne
och börjat bjuda ut henne, och vänta bara skall du
få se sådant leverne här blir och vad han kommer att
få för henne, den rackarn, och vill du skall vi slå vad
om vem som får henne.
— Vad skulle det tjäna till?
— Jo för nu skall du få se sådant spektakel här
kommer att bli. Men alla herrarna de får säkert bita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
