Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjepkun, den andra åt Baksjej, och så klappade han
sakta i händerna tre gånger... Knappt hade han
klappat tredje gången förrän Baksjej av all sin makt
gav Tjepkun ett slag över bara ryggen med sin nagajka
och Tjepkun han svarade på samma vis. Och så
fortsatte de att ge varann. De stirrar varann rätt i ögonen,
håller spjärn med fotsula mot fotsula, håller hårt i
varann med vänsterhanden och pryglar varann med
nagajkorna i högerhanden... Ja de kunde prygla de!
Ingen gav den andre efter. Ögonen stod på skaft i
huvudet på dem, deras vänsterhänder domnade, men
varken den ene eller den andre gav tappt.
Jag frågar min granne:
— Vad skall det där föreställa? Är det något likt
herrarnas duell de har för sig?
— Ja, svarar han, det är också en duell, men det
är inte hedern det gäller, utan det är för att de inte
skall ödsla bort sin egendom.
— Men hur länge skall de hålla på och piska
varann? undrar jag.
— Så länge de vill, svarar han, och så länge
krafterna räcker.
Och de bara gick på och slog, och mellan de andra
var det ett fasligt tvistande. Tjepkun kommer att ge
Baksjej stryk, sade somliga, Baksjej kommer att ge
Tjepkun stryk, sade andra, och så höll de vad —
somliga höll på Tjepkun och andra på Baksjej. De
synade ögon och tänder på dem, tittade på ryggarna, och
av några sorts märken slöt de sig till vem som stod
bäst på sig, och den höll de på. Karlen som jag talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
