Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp skinnet på mina fotsulor och strött i hackat
hästtagel och så dragit ihop skinnet över den där
hackelsen och sytt ihop det med en tråd. Sen band de
armarna på mig, och så fick jag gå i några dar — de
var rädda att jag skulle göra illa åt såren och få taglet
att bulna ut. Men när skinnet vuxit ihop släppte de mig.
— Seså Ivan, sa de, nu är du vår vän på allvar och går
aldrig ifrån oss.
När jag så försökte resa mig upp, ramlade jag
pladask i marken. Det där hackade taglet, som hade
vuxit in i hälarna under huden, stack rätt in i köttet,
och det gjorde så rysansvärt ont, så att jag inte kunde
stå på benen ens och så mycket mindre då ta ett enda
steg. Jag hade aldrig i min dar gråtit, men nu rent
stortjöt jag.
— Vad har ni gjort med mig, ni förbannade asiater?
sa jag. Det hade väl varit bättre, era huggormar, att
ni slagit ihjäl mig än att ni för hela livet gjort mig
till en krympling som inte kan gå.
— Seså ja, Ivan, seså ja, sa de, varför skall du ta
så illa vid dig för en småsak?
— Är detta en småsak, sa jag, och får man inte ta
illa upp att man blir så fördärvad?
— Du får vänja dig, sa de, och låt bli att gå på
fotsulorna utan hasa på fotknölarna.
Tvi för de rackarna, tänkte jag, och jag vände mig
ifrån dem och slutade att tala med dem, och inom
mig gjorde jag upp att hellre dog jag än jag började
hasa på fotknölarna som de rådde. Men sen låg jag
och låg jag och det var så långtrådigt så jag kunde
förgås, och småningom började jag hasa omkring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
