- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
85

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är segt på samma gång. En är förstås tvungen att äta
det, men får kväljningar.

En av mina hustrur förstod sig lyckligtvis på att
röka revbenspjäll av häst. Hon tog revbenen med
köttet på båda sidorna och stoppade det i en stor säck
och rökte det över härden. Det är smakligare att äta,
för det luktar åtminstone som nötkött, men i smaken
är det lika otäckt.

Och när en så sitter och tuggar på det där
otäckstyget, tänker en helt plötsligt: Tänk, därhemma
nackar de nu ankor och gäss till helgen och sticker svin
och kokar fet, fet kål på nackfläsket, och snart skall
fader Ilja, vår präst, den hjärtans gubben, gå
rundgången i Kristi namn, med kyrkotjänarna och
prästfrun och kyrktjänarhustrurna och seminaristerna i
släptåg, och alla är de livade och glada, men fader
Ilja själv han går bet. På herrgården kommer betjänten
och bjuder honom ett glas, på kontoret låter
förvaltarn en piga bjuda, och fader Ilja blir precis plakat,
och när han kommer bort till oss gårdsfolk slå benen
i kors på’n. I första stugan i raden mäktar han ännu
läppja litet på ett glas, men sen förmår han inte mer
utan slår alltihop i en butelj han har under kåpan. Det
går till huset alltihop och vad födan anbelangar också,
för får han se något särskilt smakligt att äta ber han:
"Ge mig ett tidningspapper, så slår jag in det." För
det mesta får han till svar: "Vi har inget
tidningspapper, lillefar", men det tar han inte vid sig för, han
tar gudslånet som det är och räcker det åt sin gumma,
och sen vandrar han vidare i samma frid.

Ack, go herrar, när en börjar erinra sig allt det där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free