Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, jag förtvivlar inte, sa jag, men jag undrar
hur ni kan. Det är bra hårt att ni, ryssar och
landsmän, inte vill hjälpa mig på något vis.
— Nej, barn, sa de, i detta får du inte blanda in
oss, vi ärom i Kristus och för Kristus finns varken
jude eller grek, alla som tjänar Gud är landsmän till
oss. För oss är alla lika.
— Alla? sa jag.
— Ja, sa de, alla, såsom aposteln Paulus lär oss.
Vi ger oss aldrig i tvist dit vi kommer... det anstår
oss inte. Du är slav och du måste lida och tåla, ty det
säger också aposteln Paulus att slavarna skola vara
underdåniga. Du är en kristen, kom ihåg det, och
därför behöver inte vi göra oss någon omsorg om dig,
vår hjälp förutan står redan paradisets portar öppna
för dig, men dessa skola vandra i mörkret, om vi icke
omvänder dem, och därför är det dem vi måste ha
omsorg om.
Och de visade mig en liten bok.
— Du ser här, sa de, så många som står inskrivna
i det här registret — så många människor har vi
omvänt till vår tro.
Sedan den gången talade jag inte mer med dem och
såg dem inte mer, undantagandes en av dem och det
händelsevis. Min lille son kom springande någonstans
ifrån och sa:
— Det ligger en man vid stranden, far.
Jag gick dit och tittade. Där låg han. Strumporna hans
var avdragna från knäna och handskarna från
armbågarna och ner. Tatarerna är mästare i den där
konsten: de skär upp och drar, och på det viset flår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
