Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den lärde rabbinen och de lyssnade länge till den
där juden, men sedan började de fråga honom var
han hade grävt ner sina pengar, när han begav sig av
till dem. Lillefar-juden till att bedyra att han inte
hade några pengar, att hans Gud hade sänt ut honom
rustad med bara visdomen, men de trodde honom
inte, de makade ihop kolen efter ett bål, bredde ut en
hästhud på det glödheta saltet, lade honom där och
började rista honom. — Var har du pengarna, säg?
frågade de. Och när de såg att han blev svart över
hela kroppen men inte gav ett ljud ifrån sig, så sa de:
— Vänta lite, vi skall ta och gräva ner honom i
sanden, kanske det går över av det.
Och de grävde ner honom, men juden han dog, och
sen stack hans svarta huvud länge upp ur sanden.
Men barnen fick en sådan skräck för det, så till sist
grävde de upp det och kastade det i en uttorkad brunn.
— Jo det var tacken för att han predikade för dem.
— Jaa, det är inte lätt. Men pengar hade den där
judegubben i alla fall.
— Verkligen?
— Joo, sen började vargar och schakaler hålla efter
honom och grävde upp bit för bit av honom ur sanden,
och till sist kom de till skodonen. Och när de började
skomakra med dem, så rullade det sju penningar ur
sulorna. Tatarerna hittade dem efteråt.
— Nå men hur kom ni ifrån dem?
— Jag räddades genom ett under.
— Vem utförde det undret?
— Talafa.
— Vem var det? Också en tatar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
