Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp, riste på huvudena, tjöt Allah, Allah och satte av
efter, men de där chivakerna de var borta, inte spår
av dem, bara en av sina lådor hade de lämnat efter
sig som minne.
När nu alla våra män var ute på språng efter
hästhjordarna och bara kvinnfolk och gubbar var kvar i
lägret, passade jag på att titta i den där lådan.
Där var pulver och saker av olika slag och så
papprör. Jag skulle till att undersöka ett sådant där rör
invid bålet, men "paff" sa det och hade så när bränt
upp ögonen på mig, och så for det i väg upp i luften
och föll som ett stjärnregn... Aha, tänkte jag, det
där är bestämt ingen gud utan helt enkelt en sådan
där raket, som de brukade släppa upp hemma hos oss
i stadsparkerna, och när jag så fyrade av än ett rör,
så fick jag se hur gamlingarna — de enda som var
kvar hemma — hade ramlat pladask i backen, och där
låg de och bara sprattlade litet med benen... I första
minuten blev jag rädd, jag också, men när jag sen
fick se att de ändå sprattlade litet grand, kom jag i
ett helt annat humör, och för första gången sen jag
råkat i fångenskapen gnisslade jag med tänderna, och
så gav jag mig till att läsa över dem på utländska —
vad för sorts ord som kom för mig rabblade jag upp
och skrek så högt jag förmådde:
— Parle bien komsa schir mir ferfluchter minadju
musjö.
Och så släppte jag upp en vridraket, men när de
fick se den, då vart de precis stilla... Också sen elden
slocknat låg de orörliga, men en han lyfte lite grand
på huvudet, men så dök han bums ner igen och bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
