Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinkade litet med fingret åt mig. Jag gick fram till
honom.
— Nåå? sa jag. Vad vill du ha, du huggormars
avföda: död eller liv? — för jag såg att nu var de
ohyggligt rädda för mig.
— Förlåt, Ivan, sa han, ge mig inte död utan liv.
Och alla de andra vinkade på samma sätt och alla
bad de om förlåtelse och livet.
Jag märkte att jag var på god väg. Nu hade jag
väl äntligen lidit nog för mina synder, och jag bad:
— Heliga himmelska moder, helige Nikolaj, duvorna
små, vita svanorna, hjälp mig!
Och så frågade jag strängt tatarerna:
— Vad skall jag förlåta er och varför skall jag
skona er till livet?
— Förlåt oss, sa de, att vi inte trodde på din Gud.
Aha, tänkte jag, nu hör man så jag har skrämt
dem, och så sa jag:
— Neej ni, försök inte, er motspänstighet mot
religionen den förlåter jag er inte.
Och så gnisslade jag med tänderna igen och släppte
upp än en raket. Det var en svärmare och det blev ett
förskräckligt brakande.
— Nåå! skrek jag till tatarerna. Om en minut gör
jag ända med er allihop, om ni inte vill tro på min Gud.
— Nej, gör inte ända med oss, svarade de, allihop
går vi in på att hylla oss till din Gud.
Då slutade jag upp att bränna av fyrverkeri och
döpte dem i bäcken.
— Döpte ni dem med detsamma, på stället?
— Ja i samma minut. Vad skulle jag ha dröjt för?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
