Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakta, men i handsken har han något vasst och sticker,
när han ser ut att stryka.
Tio gånger så mycket som jag här har dragit fram
beskrev och förklarade jag för min remontör, men
ingen nytta alls hade han av all lärdomen. Dagen därpå
fick jag se hur han köpte hästar, den ena sämre än den
andra, och sen ropade han till på köpet att jag skulle
komma och titta och sa:
— Titta du, sådana hästar jag har håvat åt mig.
Jag började skratta och sa att det minsann inte var
något att titta på.
— Den där är för köttig över bogarna, han kommer
att slå upp jord, den där han för hoven under buken,
och jag går i god för att inom ett år har han sparkat
till sig brock, och den där skrapar med frambenet, när
han äter havre, och slår knäet mot krubban... Så där
kritiserade jag hela köpet och det visade sig minsann
att jag hade rätt.
Dagen därpå sa fursten åt mig:
— Nej Ivan, du har sannerligen en blick som jag
inte fattar ens. Det är så gott du blir konnässör hos
mig, du får välja och jag betalar ut pengarna bara.
Jag samtyckte och i tre hela år hade jag goda dagar
och var mera som vän och medhjälpare åt honom än
lejd tjänare, och hade jag inte haft galopperna att
dras med skulle jag till och med kunnat samla kapital,
för i remontöryrket är det så, att så fort en
hästuppfödare kommer, gör han sig bekant med remontören
och skickar en betrodd karl till konnässören för att
såvitt möjligt få honom på sin sida, för
hästuppfödarna vet att alltihop beror inte så mycket på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
