- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
117

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, där han skriver "skicka mig de och de hästarna
och så Dido". Jag visste inte varför han ville ha till
sig henne, ögonfröjden min, men jag antog att han
förstås hade bytt henne eller sålt henne till någon
eller, troligare ändå, förlorat henne på kortspel...

Ja och så skickade jag i väg Dido med
stallknektarna och började leds alldeles förskräckligt och få
lust för en galopp. Men den gången befann jag mig i
en ovanlig ställning. Jag har berättat för er att jag
infört den ordningen att så snart hågen för en galopp
föll på mig, gick jag till fursten och lämnade honom
alla pengarna — jag hade alltid stora summor om
hand — och sa som så: Nu blir jag borta i så och så
många dar. Men hur skulle jag bära mig åt nu, när
min furste var borta? Och jag tänkte som så: Nej
nu skall jag inte dricka, för min furste finns här inte
och det är omöjligt för mig att ge mig ut på galopp,
för jag har ingen att lämna pengarna åt, och jag
hade en stor summa, över femtusen. Nej, det gick inte
an, det var jag på det klara med, och jag stod fast
vid min föresats och gav inte efter för hågen att ge
mig av och riktigt rumla om, men hågen fanns kvar
lika fullt, ja den ansatte mig värre och värre.

Till sist hade jag bara en enda tanke, hur jag skulle
kunna ordna det så att jag fick min galopp men
furstens pengar inte råkade i fara. Och till den ändan
började jag gömma dem, och på de mest otroliga
ställen gömde jag dem, där aldrig en människa skulle
komma på tanken att lägga pengar. Nej, det här går
inte, tänkte jag, det är tydligt att du inte rår på dig
själv, jag skall lägga pengarna på något säkert ställe,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free