Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad menar du? sa jag. Jag begriper inte: sämre,
men bättre i alla fall?
— Jo, sa han, nu vet jag att jag fördärvar bara
mig själv, men inte längre kan fördärva andra, för alla
vänder sig bort ifrån mig. Nu är jag, sa han, just som
Job på sopstacken, och i det ligger all min lycka och
frälsning, och så drack han ur vodkan och begärde än en
karaff och sa: Och nu skall jag säga dig en sak, min kära
vän. Du skall aldrig förakta någon människa, för ingen
kan veta varför en människa får plågas och lida för
ett ont begär. Vi av Gud förkastade vi lider, och
därför har andra det lättare. Och du själv, om du har
något ont begär du lider av, lägg inte självrådigt bort
det, så att någon annan tar upp det och får plågas i
sin tur. Utan sök upp en människa som frivilligt tar
den där svagheten ifrån dig.
— Men hur skulle jag kunna finna en sån? sa jag.
Det skulle ingen gå in på.
— Varför det? svarade han. Du behöver för resten
inte gå långt. Den människan har du framför dig. Det
är jag själv.
— Du skämtar väl? sa jag.
Men han sprang upp och sa:
— Nej, jag skämtar inte, och om du inte tror mig,
så pröva.
— Hur skall jag kunna pröva det? tyckte jag.
— Det är mycket enkelt. Du vill veta vad för gåva
jag har? Jag har en stor gåva, skall du se. Jag är ju
full just nu, som du ser? Ja eller nej, är jag full?
Jag tittade på honom och såg att han var mörkblå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
