Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag stod där och tittade mig omkring, och eftersom
jag inte visste hans namn, kallade jag så sakta på
honom så här:
— Hör du, magnetisör du, var är du?
Då dök han helt hastigt upp mitt framför mig, precis
som en ond ande, och sa:
— Joo, här är jag.
Men jag tyckte att det liksom inte var hans röst,
och i mörkret kände jag heller inte igen ansiktet på’n.
— Kom hit, närmare, sa jag.
Och när han kom tog jag honom i axlarna och
började syna honom, men jag kunde rakt inte känna igen
honom. Så fort jag rörde vid honom var det som om
jag precis hade tappat minnet. Jag hörde bara hur han
sluddrade något på fransyska: "Di-ka-ti-li-ka-tipe",
och inte ljudet begrep jag.
— Vad är det du pratar? sa jag.
Och han igen på fransyska:
— Di-ka-ti-li-ka-tipe.
- Håll mun, dumbom, sa jag, och svara mig på
ryska vad du är för en, för jag har glömt bort dig.
— Di-ka-ti-li-ka-tipe, jag är magnetisörn, sa han.
— Tvi dig, din olycksfågel, sa jag. Och för en enda
minut tyckte jag mig liksom komma ihåg vem han
var, men när jag så tittade nogare på honom fick jag
se att han hade två näsor... Två näsor! Jag började
fundera över den saken, och så glömde jag igen vem
han var.
Din förbannade rackare, tänkte jag, hur har jag fått
dig på halsen? Och så frågade jag igen vem han var.
— Jag är magnetisörn, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
