- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
132

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

världen med mina ögon och mina ögon var bara som
glas för honom.

Vad är det nu för fuffens han har gjort med mig?
tänkte jag. Och var är min syn? frågade jag.

— Du har inte längre din syn, sa han.

— Vad är det för prat? tyckte jag.

— Jo, svarade han. Med din syn ser du nu bara
vad som inte finns.

— Det var väl roligt, tyckte jag. Vi skall väl se
efter.

Och jag gav mig till att stirra, skall ni begripa, allt
vad jag orkade, och jag fick se hur en hop otäcka små
figurer på smala ben tittade fram ur mörkret och sprang
och ställde sig i vägen för mig och stod och väntade
vid korsvägarna och sa: "Nu skall vi slå ihjäl honom
och ta skatten." Och framför mig dök återigen den där
galningen upp och det stod som ett sken från hans
ansikte, och bakom mig hörde jag ett förskräckligt
brus och leverne och röster och skrammel och tjut
och flatskratt. Jag tittade mig om och fick se att jag
stod med ryggen stödd mot en husvägg, och fönstren
i huset var öppna och det lyste ljus i rummen, och det
var därifrån alla de där rösterna och larmet kom,
och så spelade de gitarr där inne också. Men framför
mig stod återigen magnetisörn och strök mig över
ansiktet med handflatorna, och sen for han nedåt bröstet
med händerna och tryckte och tryckte dem mot hjärtat
och grävde med fingrarna och ruskade litet, och sen
strök han igen, och han stod i, så att jag såg han blev
alldeles svettig.

Men när jag såg ljuset i fönstren och kände att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free