Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Seså ja, nu är det nog. Vakna nu och styrk dig.
Och därmed lutade han sig fram och sökte länge och
väl i byxfickan efter något. Till sist fick han fram det.
Jag tittade, det var en liten, liten sockerbit, och man
kunde se att den hade legat länge i fickan, för den
var alldeles solkig. Han skrapade av solket med
naglarna, blåste på den och sa:
— Gapa!
— Varför det? sa jag, men öppnade munnen. Och
han stack sockerbiten mellan läpparna på mig och sa:
— Sug, sa han, sug ordentligt. Det här är
magnetisk socker-mentor. Det styrker dig.
Fast han sa det där på fransyska, begrep jag att det
var något om magnetismen och frågade inte mer utan
bara sög på biten, men den som hade givit mig den
han syntes inte till mer. Om han smugit sig bort i
mörkret eller vart han tagit vägen det vete fåglarna,
men jag stod ensam, och nu var jag kommen alldeles
till mina sinnen igen och tänkte: Vad skall jag vänta
på honom för? Jag måste gå hem nu.
Men se nu var det som så att jag inte visste på vilken
gata jag var och vad det var för ett hus jag stod
utanför. Kanske att alltihop bara var synvilla och
bländverk... Det var ju mitt i natten... alla
människor låg och sov, men varför lyste det ljus här?...
Bäst jag undersöker, tänkte jag. Jag går in och tittar
vad det är för ett ställe. Om det är riktiga människor
där inne, så frågar jag dem hur jag skall gå för att
komma hem, men är det bara en synvilla och inte
levande människor, så än sen? Då säger jag: Detta
är heligt rum. Vik hädan! och då skingrar sig alltihop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
