Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan inte förlikna henne vid annat än en grann orm
som ringlar med stjärten och svänger hit och dit, och de
svarta ögonen de rent sprutade eld. Ja det var en
märkvärdig kvinna! I händerna höll hon en stor bricka,
där det stod glas med champanjevin utmed kanterna,
och mittpå låg en förfaslig hög pengar. Inte ett
silvermynt fanns där, bara guld och sedlar av alla de färger,
men ingen vit en. Den hon bjöd ett glas han drack
genast ur vinet och lade ett guldmynt eller en sedel på
brickan, så mycket han hade lust eller råd till, och då
kysste hon honom på munnen och bugade.
Hon gick igenom första raden och andra raden —
gästerna satt som i en halvkrets — och sedan kom
hon till allra sista raden, där jag stod bakom stolarna.
Mig ville hon inte bjuda, och hon skulle just till att
vända, då den gamla zigenarn som stod bakom henne
röt till:
— Grusja! och visade på mig med ögonen.
Hon klatschade åt honom med ögonhåren — Gud,
sådana ögonhår, långa, långa, kolsvarta, och det var
precis som om de haft sitt eget liv för sig och de
fladdrade som fågelvingar. Jag märkte på ögonen, när
gubben befallde henne, att det gick som en våg av
vrede igenom henne. Hon blev ond förstås för att han
befallde henne uppvakta mig, men hon gjorde likvisst
som hon blev tillsagd. Hon gick fram till mig, där jag
stod bakom yttersta raden, och bugade och sa:
— Drick en skål för mig, kära gäst.
Jag kunde inte ens svara henne, så hade hon vänt
ikring mig med detsamma. När hon lutade sig över
brickan framför mig, och jag såg benan ringla som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
