Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silverrand genom det svarta håret, då flög allt mitt
förstånd sin kos och jag blev som stollig. Jag drack hennes
skål och tittade stint på henne över glaset, men om hon
var svart eller vit det såg jag inte, jag såg bara hur
det skimrade skärt under den mjälla huden som på ett
plommon i solen och hur en liten åder pickade vid den
fina tinningen. Se där har vi den skönheten som är
naturens högsta blomma, tänkte jag. Magnetisören hade
rätt, detta är något annat än en häst, ett kreatur en
köper och säljer.
Jag tömde glaset i botten och satte ner det på
brickan, och hon stod där och väntade på att få något att
ge mig kyssen för. Jag fick brått att sticka handen i
fickan, men i den hittade jag bara småslantar. Det
är för litet, tänkte jag, det är ingenting att ge en sån
som henne och det vore skamligt inför de andra. Och
jag hörde hur herrarna sa till zigenarn, rätt så högt
för resten:
— Nej men, Vasilij Ivanov, varför har du Grusja till
att traktera den där musjiken? Det går vår ära för när.
Men han gav svar på tal:
— Hos oss, herrarna, sa han, hedras var gäst och
min dotter känner till de fäderneärvda zigenarbruken.
Och ni har inget skäl att ta illa upp, för ni vet inte
hur också simpelt folk kan förstå att skatta skönhet
och talang. Det finns det många exempel på.
Då jag hörde det där tänkte jag:
Tvi er, jag vånnar vargen äter upp er. Därför att
ni är rikare än jag, skall ni ha mera känslor för det?
Nej, det får gå hur det vill. Jag betalar fursten igen
med arbete, men nu tänker jag inte dra skam över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
