Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut, men inte kunde hon jämföras med Grusja. Det var
inte hälften av den fägringen, och därför tog jag också
bara upp några tjugufemkopekslantar ur fickan och
kastade dem på hennes bricka... Herrarna till att
gyckla, men det frågade jag inte efter, jag bara tittade
efter Grusjenjka och väntade på att få höra henne
sjunga ensam, utan kör, men nej. Hon satt samman
med de andra och sjöng omkvädet, men inget solo,
och jag kunde inte höra hennes röst, bara såg den lilla
munnen och de vita tänderna.
Jag är då olycksfödd, tänkte jag. På en minut gjorde
jag av med hundra rubel, men henne skall jag inte få
höra.
Men till min lycka var det inte bara jag som ville
höra henne. Alla de andra, de förnäma herrarna, skrek
med en mun, när en visa var slut:
— Grusja! Grusja! "Båten", Grusja, "Båten"!
Zigenarna började hosta och en ung bror till henne
tog en gitarr, och hon till att sjunga.
Ja ni vet ju att zigenare för det mesta sjunger
vackert och så att det går en till hjärtat, men när jag
fick höra denna rösten, som hade tjusat mig redan
utanför dörren, då blev jag rent ifrån mig. Det var
förskräckligt så den tog mig. Hon började som med
karlbas, så här: "Ha-avet sku-u-ummar, ha-vet
bru-usar." Det var precis som om man hörde hur havet
brusade och den lilla båten kämpade med vågorna.
Men så växlade rösten uttryck alldeles, och hon
åkallade en stjärna: "Hulda, klara, du som dagen bådar,
jag i dig min frälsning skådar." Och sen kom ett nytt
oväntat omkast. Hos zigenarna är det alltid sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
