- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
143

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han bara följde de andra med ögonen eller snodde
mustaschen, men så fick han sig en knuff på axeln av
en och en spark med foten av en annan och till sist
sprang han upp han med, och fast han inte kunde dansa
gav han sig till att fara och skutta, så det var just ett
spektakel att se. Där var en poliskommissarie,
smällfet var han och två gifta döttrar hade han, men han
till att strutta omkring med sina två mågar som en ann
stolle. Men allra galnast dansade en husar, en rik,
grann ryttmästare. Med händerna i sidorna stampade
han i väg i spetsen för allihop, och när han mötte
Grusja ruskade han på huvudet, så mössan hans föll
framför fötterna på henne, och skrek: Träd och
trampa, skönaste bland sköna! Och hon... Ja det var
också en som kunde dansa det! Jag har sett aktriser
dansa på teatrarna, men vad var det för något — just
som att se en hårddresserad officershäst på paraden,
inget liv, ingen eld. Men hon, hon flöt som ett spån
på vågen, så lätt, och så bäst det var gjorde hon ett
kast med kroppen, svängde på axlarna och sträckte
det lilla benet i jämnhöjd med ögonbrynen... Alla
blev rakt som från vettet vid att se den dansen, de
trängdes omkring henne, de visste inte till sig,
somliga hade tårar i ögonen, andra gnisslade med
tänderna, och alla skrek de:

— Dansa, dansa, mer, vi ger vad som helst! Och de
slängde sina pengar för fötterna på henne, guldmynt
och sedlar om vartannat.

Det blev en allt tätare virvel, och jag satt där ensam,
men jag visste inte hur länge jag skulle kunna härda ut,
för jag tålde inte att se hur hon steg på husarens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free