Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte kravla mig ur, kan jag väl hoppa, och så tog jag ett
skutt så långt jag nånsin kunde, och i detsamma fick
jag ett slag i ansiktet, och runtomkring mig var det
något som krasade, och bakom mig krasade det också,
och så hörde jag fursten säga till kalfaktorn: "Fort
hit med ljus!"
Jag stod där utan att röra mig, för jag visste inte
ifall jag var vaken eller drömde, och jag trodde att
jag ännu inte hade fått tag på soffkanten. Men när så
kalfaktorn kom med ljus fick jag se att jag stod på
golvet och hade flugit rätt på husbonds hylla med
kristallglas och slagit sönder alltihop.
— Hur kunde ni komma så vilse?
— Kors jag trodde att jag låg på min
vanliga plats i utdragssoffan, men när jag kom hem från
zigenarna hade jag väl antagligen lagt mig på
bara golvet, och så trevade jag och trevade jag
och letade efter kanten och sen så tog jag ett
skutt... rätt på hyllan. Magnetisörn hade friat
mig från dryckenskapsdjävuln, se, men all annan
villfarelse hade han lämnat mig i behåll, och jag kom
ihåg vad han sagt: "Faran är att man råkar ut för något
värre, när man lägger bort spriten." Jag gav mig ut att
leta efter honom — jag ville ha honom att magnetisera
tillbaka mitt gamla onda, men jag hittade honom inte.
Han for ju fram med sig så det var inte skapligt, och
på krogen mittemot zigenarna hade han satt sig att
supa så att han vart död på kuppen.
— Och alltså förblev ni magnetiserad?
— Ja.
— Verkade den där magnetismen länge på er?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
