Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ers härlighet, nu måste jag tjäna av pengarna
jag tog för er.
— Drag åt helvetet, sa han.
Jag såg att han var mycket gramse på mig, och jag
trädde tätt inpå honom och böjde mig ner.
— Vad skall det där betyda? sa han.
— Prygla mig åtminstone ordentligt, bad jag.
— Varför tror du att jag är ond på dig? sa han.
Jag kanske anser dig oskyldig.
— Bevara mig väl, sa jag, skulle jag vara oskyldig,
när jag har gjort av med en sån hop pengar? Jag vet
själv att jag borde hängas för det, jag min usling.
— Vad skall man göra, min gosse, sa han, när du
är artist.
— Är jag artist? sa jag.
— Ja, svarade han, ja, min allra som halvhögst
värderade Ivan Severjanytj, du är artist.
— Begriper inte vad ers härlighet menar, tyckte
jag.
— Jag menar ingenting ont, tro inte det, sa han, för
jag själv är också artist.
Skulle tro det, tänkte jag. Jag var visst inte den
enda som skaffade mig dille på halsen.
Han reste sig, slog sin pipa i golvet och sa:
— Vad var det för underligt att du kastade för
henne vad du hade på dig, jag, min gosse, jag har
givit vad jag alls inte ägde för henne.
Jag stirrade på honom.
— Ers härlighet, lillefar, sa jag, vad i Herrans namn
säger ni, jag blir rent rädd, när jag hör er.
— Var inte ängslig du, svarade han, Gud är nådig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
