Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är väl inte svårt att förstå, sa jag, när som
det gäller skönheten, naturens högsta blomma...
— Hur menar du?
— Jo jag menar, sa jag, att ge livet för skönheten,
naturens högsta blomma, när som man har blivit
betagen av den, det är väl rentav en fröjd.
— Bra sagt, bra sagt, min nästan halvhögt
värderade och högst obetydlige konnässör Ivan Severjanytj,
sa fursten. Just en fröjd är det att offra allt, och
därför gläder jag mig åt att jag har ödelagt hela mitt liv
för hennes skull. Avsked har jag tagit och ruinerat
mig har jag, och hädanefter skall jag leva här utan
att träffa en människa, bara se på henne.
Än djupare sänkte jag huvudet.
— Se på henne? fick jag fram. Är hon här?
— Ja visst är hon här, sa han, det är väl klart.
— Är det möjligt?
— Vänta, sa han, jag skall strax kalla in henne.
Du är en artist — för dig gömmer jag henne inte.
Och därmed gick han ut. Jag stod och väntade och
tänkte:
Inte bra det där att du säger att du bara skall se
på henne. Det tröttnar du på. Men några vidlyftigare
funderingar om den saken hann jag inte med, för när
jag tänkte på att hon var här, kände jag hur det
började hetta i mig och jag vart som konstig i huvudet
och bara tänkte: Skall jag verkligen strax få se
henne? Och i detsamma kom de in. Fursten gick
först, och i ena handen höll han en gitarr med ett brett
rött band och med den ändra drog han Grusjenka i
båda hennes små händer, och hon följde motsträvigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
