Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på. Ibland hände det också att han bad henne sjunga
men hon svarade:
— För vem skall jag sjunga? Du har blivit så kall,
sa hon, och jag vill att en själ skall brinna och plågas
vid min sång.
Då skickade fursten återigen efter mig och vi hörde
på henne tillsammans.
Sedan började Grusja själv uppmana honom att
skicka efter mig och blev riktigt vänlig mot mig vad
det led, och många gånger sen hon slutat fick jag
dricka te inne hos henne tillsammans med fursten,
men, det förstår sig, jag satt antingen vid ett bord
för mig eller i någon fönstersmyg, men om hon sen
blev lämnad ensam hade hon mig alltid att ta plats
bredvid henne.
Så gick en tid, men fursten började bli alltmera
tungsint av sig och en gång sa han åt mig:
— Vet du vad, Ivan Severjanytj, det är så och så,
och mina affärer står allt bra dåligt.
— På vad sätt dåligt? sa jag. Ni har väl allt.
Men då blev han rasande.
— Så dum du är, halvhögt-värderade, sa han. Har
jag allt? Vad är det jag har egentligen?
— Allt som behövs, tyckte jag.
— Det är lögn, sa han. Jag har blivit utfattig, det
är knappt jag kan bestå mig en butelj vin till
middagen. Kan det kallas att leva?
Jaså, är det sådant som grämer dig, tänkte jag och
jag sa:
— Om också vinet skulle tryta är det väl en olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
