- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
169

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Bry dig inte om mitt samvete, sa han. Jag har
sannerligen inte tid att tänka på det nu. Jag skulle
vilja kalla hit Ivan Golovan i denna dag.

Jevgenja Semjonovna talade om för honom att Ivan
Golovan var i staden och till och med i hennes hus.
Fursten blev helt belåten och befallde att man skulle
skicka mig till honom så fort som möjligt, och därpå
reste han sin väg.

Sen tog det ena det andra och alltihop gick som ett
huj. Fursten gav mig fullmakt och intyg på att han
hade en fabrik och präntade i mig vad för sorts tyger
han tillverkade och skickade mig raka vägen från stan
till Makarja, så jag fick inte träffa Grusja. Men att
fursten hade sagt att hon skulle bli hustru åt mig, det
kunde jag inte förlåta honom, för hennes skull grämde
det mig.

I Makarja hade jag lyckan riktigt med mig, jag
fick både beställningar och pengar och mönster av
asiaterna, och alla pengarna skickade jag fursten och
själv for jag tillbaka hem. Men jag kände inte igen
mig längre. Allt var förändrat som genom något
trolleri. Allt var omgjort och så fint och putsat. Men av
flygeln där Grusja bott fanns inte spår kvar, den var
nedriven och där stod ett nytt hus under byggnad. Jag
hajade till och rusade i väg och frågade var Grusja
var, men ingen visste besked om henne, och allt
tjänstfolket var nytt, lejt, sturskt folk, och till fursten hade
jag inte längre fritt tillträde som förut. Hittills hade
vi stått liksom på kamratfot, men nu skulle allting
vara så förnämt och vad jag hade att säga fursten
fick jag säga honom genom kammartjänarn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free