Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rep, vid vars ända kättingen var fästad, tog ett språng
från stranden och dök i vattnet.
Vattnet var förskräckligt kallt. Det stack i
armhålorna och jag vart stel i bröstet, och jag fick kramp
i benen, men jag simmade på... Ovanom mig flög
våra kulor och runtomkring mig slog de tatariska i
vattnet, men mig träffade de inte. Jag visste inte själv
om jag var sårad eller inte, men stranden nådde jag...
Där kunde tatarerna inte längre skjuta på mig, för
nu stod jag mitt framför klyftan, och för att skjuta
på mig måste de stiga fram i den och från de våra
på andra stranden haglade skotten mot dem.
Där stod jag nedanför stenarna och halade i
kättingen, tills jag fick den över, och det slogs en bro
och i ett nu kom de våra över.
Men jag stod där jag stod, jag visste inte till mig
och bara undrade: var det någon annan som såg vad
jag såg?
För medan jag simmade hade jag sett Grusja flyga
över mig, och hon var som en flicka på så där en
sexton år, och nu var hennes vingar redan väldigt
stora, silverljusa, de nådde över hela floden och hon
överskyggade mig med dem... Men jag märkte ju
att ingen annan sade ordet om det, så jag tänkte, det
där får jag ha för mig själv.
Så kom översten och gav sig till att omfamna och
kyssa mig och berömma mig.
— Å Gud sig förbarme en sån karlakarl du är,
Pjotr Serdjukov!
Men jag svarade:
— Jag är ingen karlakarl, ers högvälborenhet, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
