Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stor syndare, och varken jord eller vatten vill ta
emot mig.
— Vari består din synd? frågade han.
— Jag har många oskyldiga själar på mitt samvete,
svarade jag, och på kvällen i tältet berättade jag honom
allt vad jag nu har talat om för er.
Han hörde noga på och blev fundersam och sa:
— Gud sig förbarme, så mycket du har fått gå
igenom, men du må säga vad du vill, min gosse, du
måste befordras till officer. Jag skall skicka in en
framställning om det.
— Efter behag, sa jag, men skicka då också och
fråga om det inte är sant som jag säger att jag har
mördat en zigenerska.
— Gott, sa han, jag skall skicka en förfrågan om
det också.
Och de skickade papperet och det vandrade och
vandrade, och till sist kom det tillbaka med en
osanning på sig. Det förklarades att aldrig har här inträffat
en sådan händelse med en zigenerska, en Ivan
Severjanytj har det funnits och han tjänade hos fursten här,
men sen köpte han sig fri, och efteråt dog han i
kronobonden Serdjukovs hus.
Vad kunde jag göra mer, hur skulle jag kunnat
bevisa min skuld?
Översten han sa:
— Nu måste du sluta, min gosse, att ljuga på dig
själv så där. När du simmade över Kojsa, blev du
förstås litet virrig i huvudet av det kalla vattnet och
av ängslan också, och jag är mycket glad, sa han, att
det var osant allt det där du beskyllde dig själv för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
