Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni också?
— Jaa då, mig spelade han många spratt. Han
fördärvade min kostym. Han brukade smyga sig in i
värmestugan, där vi satt och värmde oss vid kolen och
drack te, och snodde min svans om hornen eller gjorde
något annat dumt fuffens och jag märkte ingenting
och kom fram på scenen så där och direktörn blev arg.
Men allt vad han gjorde mig det fick vara hänt, men
så tog han sig till att förnärma en fe. Det var en helt
ung flicka av en fattig, men fin familj, hon spelade
gudinnan Fortuna hos oss och skulle frälsa den där
prinsen ur mina händer. Hon hade en sån sorts roll så
hon skulle komma in klädd bara i gnistrande tyll och med
vingar, men det var förskräckligt kallt och hon blev
alldeles blå om armarna, stackarn, och stelfrusen, och
han till att bli otidig på henne, och när vi tre i
apoteosen sjönk ner genom golvluckan, så började han nypa
henne. Det gjorde mig ont om henne, och så klådde
jag honom.
— Och hur slutade det?
— Joo, under golvet fanns det inga vittnen utom fen
själv, men allihop från senaten ställde till väsen och
ville inte ha mig kvar i truppen. Och som de är
främsta aktörerna där, så körde direktörn bort mig
för att ställa dem till freds.
— Och vart tog ni då vägen?
— Ja, jag stod där utan både husrum och mat, men
den tacksamma fen hon tog sig an mig, men jag
skämdes att ta emot, för hon, stackare, hade ju knappt vad
hon själv behövde, och jag bara grubblade och
grubblade hur jag skulle komma ur den där belägenheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
