- Project Runeberg -  Den förtrollade vandringsmannen /
197

(1929) [MARC] Author: Nikolaj Leskov Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har smådjävlarna också anfäktat er?

— Jo säkert. Till rangen är de nog rakt ingenting,
men i stället är de jämt i farten.

— Och vad är det de gör er?

— Å, de är ju barnungar och en hel massa är de där
nere i helvetet och ingenting har de att göra, eftersom
allt står uppdukat och färdigt, och därför ber de om
lov att få ge sig av till jorden för att lära sig ställa
till ohägn, och ju trognare en person vill vara i sitt
kall, dess värre sätter de an honom.

— Och på vad vis, ge något exempel!

— De ställer till exempel något i vägen för en och
man stöter omkull det eller slår sönder det och gör
någon annan ledsen eller förargad genom det, och det
är det roligaste de vet; då klappar de händerna och
springer till sitt förstyre. Nu ha vi anfäktat, säger de,
ge oss en slant för det. Det är för det de står i...
Barnungar!

— Och på vad sätt anfäktade de er exempelvis?

— Jo, till exempel, det hände sig hos oss att en jude
gick och hängde sig i skogen invid klostret, och alla
bröderna började säga att det var en Judas och att
han gick och vankade omkring klostret om nätterna
och suckade, och det var många vittnen på det. Men
jag tänkte: judar måtte vi väl ha tillräckligt ändå och tog
mig inte av saken, men så en natt fick jag höra, där
jag låg i stallet, att något kom tassande och stack in
nosen över dörrbommen och suckade. Jag läste en bön
— nej, det stod kvar. Jag gjorde korstecknet, nej
alltjämt stod det kvar och suckade. Inte kan jag hjälpa
dig, tyckte jag. Be för dig kan jag inte, för du är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandring/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free