Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han tillbaka och knuffade än dristigare, och
återigen stack han in näsan och fick sig en än hårdare
smäll... Nu hade han visst fått nog, så han blev
stilla och kom inte stickandes mer och jag somnade.
Men lång stund hade inte gått förrän jag fick se att
den rackarn återigen var framme, och nu hade han
hittat på ett knep. Nu aktade han sig för att knuffa
och försöka stiga rakt på, utan han sköt så sakta, så
sakta upp dörren med hornen. Jag låg med pälsen över
huvudet, och bäst det var drar han helt fräckt ner
pälsen och slickar mig på örat... Men nu hade jag
fått nog av all fräckhet. Jag stack armen under sängen
och drog fram en yxa och dämde till — jag hörde hur
han gav till ett böl och ramlade på fläcken. Där fick
du vad du skulle ha, tänkte jag, men när jag tittade på
morgonen så låg där ingen jude, utan de där usla
smådjävlarna hade skickat till mig vår klosterko i stället.
— Och ni hade sårat henne?
— Jag hade ju huggit ihjäl henne med yxan, vet jag.
Det vart en faslig uppståndelse i klostret.
— Fick ni inga obehag för det där?
— Joo då. Fader igumenen sa att jag hade sådana
där syner, därför att jag gick i kyrkan så sällan, och
täcktes befalla att när jag skött om hästarna skulle
jag alltid stå främst vid gallret och hjälpa till med
ljuständningen, men då var de usla smådjävlarna
framme och spelte mig ett än värre spratt. På
aftonmässan själva Frälsarns vattugångs dag, just när
bröden välsignades och fader igumenen och ieromonaken
stod mitt i kyrkan, räckte mig en gammal gumma ett
ljus och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
