Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den där kammaren med ikonen och bad ständigt och
jämt till "Den saliga tystnaden", men så fort jag fick se
en människa vaknade anden på nytt inom mig och jag
profeterade. Då skickade igumenen en doktor till mig
att se efter om jag inte var skadad till förståndet.
Doktorn satt länge hos mig i kammarn, och alldeles
som ni nu lyssnade han till hela min berättelse. Sen
fnös han till.
— Du är just som ett trumskinn du, sa han, de har
dunkat och dunkat dig, men aldrig får de dig att
spricka.
— Det är så det, sa jag. Men det har väl varit
nödigt förstås.
Och när han hade hört alltsammans sa han till
igumenen:
— Jag förstår mig inte på vad han är för sort, sa
han; om han helt enkelt är en beskedlig hedersman
eller om han blivit rubbad eller om han verkligen har
gåvan att förutsäga kommande ting. Det är er sak att
avgöra det, jag är ingen kännare på det området, men
mitt råd är att ni skall låta honom ge sig ut på
långvandring, så blir han kanske lugn sedan.
Och så släppte de mig och nu är jag stadd på
pilgrimsvandring till Zosima och Sabbija i Solovka.
Överallt har jag varit, men dem har jag inte sett och nu
vill jag falla på mina knän för dem innan döden
kommer.
— Varför innan döden kommer? Är ni sjuk?
— Nej, sjuk är jag inte; men det är för den
händelsen att det blir krig snart.
— Vad nu då? Talar ni återigen om krig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
