Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra, vad hon sade, lyfte hon solfjädern till
munnen och viskade.
»Fredrik var naturligtvis bjuden, men han
hade inte spår lust att gå. ’Man kan ju inte
veta vad slags folk man möter där i huset’,
hade han varit nog älskvärd att anmärka. Och
så skyllde han på en sammankomst i klubben.
Det är den vanliga sammankomsten,» fortfor
hon och log, så att man såg alla hennes vita
tänder och groparna i kinderna. »De spela ’Bridge’
till solen går upp.»
Plötsligt blev det en hel ny hållning på alla
de unga damerna. Musiken spelade upp i
danssalen, och herrarna begåvo sig i krigsmarsch över
golvet för att hemta sina damer till första valsen.
Alla halsar sträckte på sig, alla figurer
antogo en ståtlig och elegant hållning, och så snart
en dam hade tagit sin kavaljers arm, började
man prata och skratta. De flesta av herrarna
voro officerare och välkända av damerna från
andra baler. Anna såg dem skrida förbi sig
par efter par. Själv var hon inte uppbjuden, och
hon kände sig ganska olycklig. Men plötsligt
kom presidenten Ström fram till henne med en
liten herre, som han höll vid axeln. »Får jag
presentera en av mina notarier, herr Lundholm.
— 35 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
