Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallande gardinerna, och Eugenie vände på
huvudet, när hon talade till honom. Anna kunde
inte förklara, varför hon med så stort intresse
— hon kallade det nyfikenhet — iakttog detta
par. Eugenie såg allvarsam ut och talade ibland
mycket. Han hade tagit hennes solfjäder, som
han ideligen öppnade och slöt. Ibland lade han
handen på Eugenies stolkarm och lutade sig
framåt. Anna lade då märke till hans kortklippta,
vågiga hår och mörka ögonbryn — ögonen höll
han sänkta — och hon kunde inte låta bli att
iakttaga minspelet kring hans vackra mun. Hon
hörde mycket tankspridd på alla de hästhistorier
hennes kavaljer dukade upp. Men han märkte
det föga. Bara han fick tala om hästar, var han
lycklig. Ville man inte höra på honom, ja, då
var förlusten på åhörarens sida.
Då dansen var slut och herrarna samlades
kring byfféen, sade löjtnant Hiller till en av de
andra herrarna:
»Vad heter den där lilla fröken i ljusgult med
halsband omkring håret? Jag har aldrig sett
henne förr.»
»Det är ju konsul Lückes dotter,» svarade den
tilltalade efter att ha tömt sitt champagneglas.
»Vi kalla henne guldfisken. Föräldrarnas enda
— 41 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
