Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade hennes kavaljer: »Tänker fröken behålla
sin orden själv?» Då reste hon sig och gick
hastigt över golvet. Hiller satt ensam. Eugenie
var ute och dansade. Anna neg litet och räckte
fram stjärnan.
»Är den till mig!» sade han och såg på
hennes framräckta hand. »Är det verkligen mig
ni menar? Han fäste dekorationen på bröstet
och tog hennes hand.
»Ni gör mig mycket lycklig!» sade han sakta.
Och så dansade de åter. Denna gång så länge,
att Anna till slut måste säga:
»Nu kem jag inte mera.»
Detta var kvällens höjdpunkt. Allt, som följde,
var bara ett enda virrvarr. Hon visste
knappast, hur balen slutade, hur hon sade god natt
och med sina föräldrar kom ned i automobilen.
Där stod en herre med mössan nerdragen
över ögonen, klädd i päls. Han öppnade
dörren till automobilen och bockade sig utan att
tala, men hon kände genast igen de strålande
bruna ögonen och det älskvärda leendet under
de korta mustascherna.
Dörren slogs igen, och åstad bar det.
»Är du mycket trött, min skatt?» frågade
konsul Lücke sin fru, som satt tillbakalutad i ett hörn.
— 53 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
