Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utmärker sjöofficerares omgivning, det må nu
vara i deras trånga hytter eller i deras salonger.
»Sätt dig här, min pulla!» sade amiralen och
pekade på en länstol vid kakelugnen. Själv satte
han sig mitt emot. Han ringde på te, och då
det hade blivit inburet och drucket, satte han
sig bekvämt tillbaka i stolen, knäppte ihop
händerna över magen, och sade:
»Elda på nu! Jag är lutter öra!»
Anna kände sig med ens mycket generad.
Hon började skratta nervöst, och så brast hon
ut i gråt, sprang upp och satte sig i knä på
sin morfar.
»Men mitt socker!» sade han smeksamt. »Vad
står på! Seså! Seså! — Sluta upp med att gråta!
Jag kan ta mig fan inte uthärda att se flickor
gråta. Är det någon, som har gjort dig illa —
varit hård eller orimlig emot dig!» — Han
tänkte nog närmast på sin svärson, Annas far,
som han aldrig kunnat med.
»Nej visst inte! Visst inte!» försäkrade Anna,
som alltjämt snyftade sakta.
»Ja, då vet jag inte!» sade amiralen. »Inte
kan det väl vara någon hjärteaffär!»
Anna upphörde att snyfta och tryckte sig
stillatigande intill sin morfar.
— 60 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
