Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har visat mig ett fullkomligt änglatålamod. Jag
kunde ju knappast sitta på en hästrygg, då jag
började, och själv rider han hänförande — rent
fullkomligt! Men alltid gav han sig tid till att
visa mig tillrätta, alltid var han vid min sida
och gav mig upplysningar. Och nu kommer
jag nog snart att rida riktigt bra. — Vet
morfar, vad han sade till mig sist?» frågade hon
och tittade upp.
»Nej, märkvärdigt nog har jag inte reda på
dets, svarade amiralen och satte upp ett dumt
ansikte.
»Jo — han sade: ’När det blir vår, då rida
vi ut och då ska vi två rida långt, långt
framför de andra, så de inte se röken av oss’. Var
det inte vackert sagt?
»Utomordentligt vackert!» svarade amiralen.
Det blev en liten paus, under vilken Anna satt
och tänkte på löjtnant Hillers yttrande och allt,
vad det innebar.
Så frågade amiralen i likgiltig ton: »Hur är
det med den där sköna löjtnantens affärer? Har
du reda på, om han har pengar?»
»Nej, han är nog ganska fattig», svarade Anna
och suckade. »Men pappa har ju så mycket, och
han skall nog hjälpa oss. Tror inte morfar det?»
— 63 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
