Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Stallmästaregården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, det tror jag nog — och det tror helt
säkert löjtnanten också», svarade amiralen med
ett underligt leende.
»Morfar menar väl inte, att han skulle taga
mig för pengarna», sade Anna upprörd. »Det
har aldrig varit tal om pengar oss emellan. Och
han är så enkel, så anspråkslös, att det kan
morfar aldrig tro. Det riktigt förvånar mig att
höra honom säga om nöjen, som alla andra äro
med om, att han inte har råd att deltaga i
dem.»
»Jag tycker, du sade, att han var fattig»,
anmärkte amiralen.
»Det hindrar verkligen inte de andra fattiga
löjtnanterna att vara med», svarade Anna. »När
man nu en gång tillhör societeten, är det ju
så mycket, som nästan blir en skyldighet för
en, och har man inte pengar, så–»
»Så lånar man», inföll amiralen. »Eller gifter
sig med en rik flicka för att kunna skaffa sig,
vad man önskar.»
»Morfar är gammal,» sade Anna kallt.
»Morfar ser bittert på människorna. Men man skall
väl inte alltid tro dem om de sämsta
bevekelse-grunderna. Man kan väl ha ett hjärta, fastän
man är fattig.»
- 64 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
