Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Fristad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a En gäst!» utbröt konsuln. »Vad har du
för gäster?»
Ganska stammande kom Anna nu fram med
hela historien. Till slut utbröt hon. »Om du
visste, hur olycklig hon är, — och hon har
ingen i hela världen, som bryr sig om henne,
— ack, söta pappa! Låt henne få stanna!»
»Vem kan veta, om hon inte är en
bedra-gerska», sade konsuln allvarsamt. »De flesta
människor av den där klassen äro inte att lita
på — de förstå att tala så väl för sig och se
så ömkliga och bedrövliga ut, så att de lätt
kunna lura sådana där ömhjärtade små
flickungar som du.» Han nöp Anna i kinden.
»Men jag försäkrar dig, pappa!» — började
Anna.
»Ja, ja! Du försäkrar något, som du inte
alls vet», svarade han och viftade avvärjande
med sin stora, vita hand. »Men eftersom det
tycks ligga dig så mycket om hjärtat, så får
hon stanna ett par dar. — Och låt oss nu komma
in och få oss en portion soppa. Det är ett så
ruskigt väder, att man sannerligen kan behöfva
något varmt», och därmed gick han in i matsalen.
Louise kom inte in till middagen. Anna hade
placerat henne i sitt eget rum i en bekväm
— 74 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
