Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Fristad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par vackra händer och ett par tunna
armar emot henne.
»Tack, söta fröken!» sade Louises djupa röst.
»Hur skall jag kunna tacka er för allt, ni gjort
för mig?»
Anna satte sig på sängkanten hos henne och
tog hennes hand.
»Känner ni er starkare nu?» frågadehon. »Har
ni sovit gott?»
»Jag tycker, jag sovit i hundraår», sade Louise
och log. »Och nu känner jag mig alldeles frisk.
Nu får jag lov att gå hem. — Det är sant,
jag har intet hem!» Hon teg en stund, men
så fick Anna veta allt, som hänt henne.
Modern hade blivit allt sjukare och sjukare,
och Louise kunde inte mera lämna henne. För
att leva fingo de pantsätta bit för bit av deras
få tillhörigheter, och då modern till slut dog,
var rummet så gott som tomt. Och nu
återstod ändå sista kvartalet av hyran. Ännu fanns
det ett par möbler att sälja, en smula
sängkläder och en gammal klocka, och så hade
fröken Erikson gett Louise tio kronor till hjälp.
»Men då mamma hade blivit begravd, och
hyran var betald», sade Louise. »Då hade jag
ingenting kvar, inte ett öre, och då tänkte jag.
- 78 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
