Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes mun log ett litet, trött leende, kunde hon
se lycklig ut, på samma sätt som en
rekonva-lescent, som efter en svår sjukdom vänder
tillbaka till livet. Emellertid hade hon inte föravsikt
att stanna hos konsul Lückes. Hon märkte genast,
att tjänstfolket inte tyckte om henne, isynnerhet
var hon jungfru Emma en tagg i ögat. Louises
plats var så oklar. Inte hörde hon till familjen,
och inte hörde hon till tjänstfolket. Anna hade
önskat, att hon skulle äta vid bordet, men det
nekade hon bestämt till. I stället hjälpte hon
till med serveringen, när det var främmande.
»Liksom man inte kunde hjälpa sig som förut»,
sade Emma förnärmad. »Då hade vi en
vaktmästare eller jungfru Larson, som nu har varit
med om många middagar här i huset. Jag tål
inte den där människan med sina
frökenfasoner; och man kan verkligen reta sig grön och
blå, när man ser hur herrskapet äro svaga för
henne! Har inte konsulinnan gett henne sin
svarta klänning, som hon sörjde majoren med
i fjol, — och låtit sy om den och snygga upp
den, så den ser ut, som om den vore spritt ny.
Och att tänka sig, att hon säger du till fröken
Anna! Det rister i benen på mig, varje gång
jag hör det! — Nej! jag flyttar till april!»
- 84 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
