Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför skulle jag vara ledsen på er?»
frågade hon.
»Jag hade en känsla av, att ni tyckte, jag var
alltför — hvad skall jag säga — alltför familjär
emot er?»
Hon skakade stillatigande på huvudet.
»I alla fall förlåter ni mig?» sade han, i det
han lade sin andra hand ovanpå Louises. Han
betänkte sig ett ögonblick, kysste därefter
vördnadsfullt hennes hand och var försvunnen.
I detsamma lät ett skallande skratt ute från
tamburen. Någon hade sagt något mycket
kvickt, och så stormade man ned för trapporna.
Anna kom in för att säga godnatt. Hon
gick så lätt och såg så frisk och glad ut, att
ingen skulle kunnat tro, att hon hade dansat
det mesta av natten. Hennes ögon strålade av
lycka.
»Tack söta pappa och mamma för den här
förtjusande kvällen!» sade hon och omfamnade
dem båda.
»Ja, du kommer ju snart och lägger dig!»
sade hon till Louise. »Låt blommorna vara tills
i morgon. Då Louise kom in i deras
gemensamma rum, var det mörkt. Blott skenet från
det elektriska ljuset på gatan upplyste en liten
— 99 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
