- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
101

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tror —ja, jag tror så säkert, att också han
älskar mig.»

»Och vern är han?» frågade Louise och
tryckte Anna upp till sig.

»Jacob Hiller!» svarade hon och gömde
ansiktet vid Louises skuldra.

Louise kände det, som om någon hade stött
henne för bröstet med knuten hand. Hon slöt
ögonen och bet ihop tänderna, så ont gjorde det.

»Vet du», viskade Anna i mörkret, »han
har gjort sig otroligt besvär med att bli bjuden
hit. Först ville pappa och mamma inte alls veta
av det. De tro visst, att han vill åt mina pengar.
Men slutligen gav de med sig, och mamma är
redan alldeles betagen i honom. Hon bjöd
honom genast tillbaka — i hvardagslag.»

Hon teg en stund, men därefter fortsatte hon
i avbrutna meningar.

»Han har ännu inte sagt något — inte tydligen
friat till mig. Men du vet — eller du vet inte
alls, — å Louise! Att man kan vara så lycklig!
Att det verkligen finns så mycken godhet och
ädelhet på jorden. Du såg honom väl? Är han
inte vacker? Och så har han en röst — en röst,
som skulle kunna smälta det hårdaste hjärta,
och mitt hjärta är inte alls hårt! Och så sä-

— IOI —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free