- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
102

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ger han saker, som ingen annan någonsin har
sagt en •— eller åtminstone aldrig sagt en på
det viset. Jag tror, att till och med du, som är
så stolt, inte skulle kunna låta bli att röras, om
han talade till dig, så som han talar till mig,
bara till mig!»

Louise sade ingenting. Hon strök endast
sakta över Annas hår.

»Jag skall säga dig, att jag först trodde, att
han var betagen i Eugenie Ström. Det sade
alla människor, och det trodde nog också jag.
Men i kväll har han bara dansat en enda dans
med henne, och i kotiljongen gav han henne
inte en blomma. Hon har nog också grämt
sig—stackare! Det rörde honom inte alls —
och vet du, jag tror, att kärleken kan göra
människor grymma. Han satt bredvid mig och såg
på henne med korslagda armar, då hon
dansade förbi, och så sade han:

»Ja, hon ser bra ut, när hon är glad och
vänlig, men när hon har den där sura, förnäma
minen på sig som i kväll, då är det verkligen
ingenting med henne. Hon är rent av ful.»

»Skall ni snart förlova er?» frågade Louise.
Hon fick knappast fram orden.

»Det beror då verkligen på honom», svarade

— 102 —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free