- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
105

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med röda kinder, darrande av glädje och
förhoppning.

Hon visste inte, vad hon åt eller drack eller
vad de andra talade om. Hon satt och såg
lycklig ut, i tanke på allt det märkvärdiga, han hade
sagt henne under skridskoåkningen.

Louise var också stilla och förströdd. Hennes
mörka ögonbryn voro hopdragna som alltid,
när hon hade allvarliga tankar. Hon hade inte
funnit någon plats, som hon kunde åtaga sig,
bara ett halvt löfte att måhända få anställning
i en stor blomsterhandel.

Men platsen blev först ledig om en månad,
och det hade redan anmält sig flera sökande.
Tills vidare blev hon tvungen att stanna i
konsul Lückes hus.

Det dröjde inte länge, förrän Anna en dag
anförtrodde Louise, att löjtnant Hiller skulle
till middag. »Han gjorde visit, medan du hade
gått ut», sade hon. »Och du kan tänka dig,
att mamma självmant frågade honom, om han
inte hade lust att komma i all enkelhet och äta
med oss i dag. Pappa är på stor herrmiddag,
så att vi bli ensamma på tu man hand — eller
tre — eller fyra, skulle jag väl säga!» tillfogade
hon skrattande.

— 105 —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:57:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vaninnorna/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free