Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som konsuln inte för sitt liv kunde uthärda
att se.
»Att du kan tala till mig i en sådan ton!» sade
hon och förde näsduken till ögonen. »Man kan
väl få lov att umgås med ett par unga
människor, utan att bli ställd tillrätta för det, som
om man skulle göra något klandervärt. Anna
är så ung och må väl ha lov att roa sig litet;
och löjtnant Hiller är känd som en ovanligt
älskvärd och behaglig sällskapsman.»
»Ja, bara han inte är alltför älskvärd och
behaglig», svarade konsuln. »Jag säger bara
en gång för alla, att jag aldrig tar emot en
fattig löjtnant till svärson.»
»Det är det ju inte alls fråga om!» svarade
konsulinnan, som hade ett uttryck, som om
hennes man minst skulle ha slagit henne. »Men
vi hör ändå till societeten, och en person, som
är så eftersökt i societeten som löjtnant Hiller,
kan man väl taga emot i sitt hem.»
Konsulinnan var djupt sårad, och det tog
konsuln en hel timme att åter få henne lugn
och vänlig.
Nu hade hon kysst honom till farväl och
rättat på hans halsduksknut, så nu kunde han
gå bort på middag med gott samvete.
— 107 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
