Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han mötte Hiller i tamburen, kände han
ändå något obehagligt, osympatiskt stiga upp,
och det var med möda, han sade:
»Ni får ursäkta mig, att jag går bort. Jag
hoppas mina damer skola göra sitt bästa för
att roa er!»
Löjtnanten bugade mycket vördnadsfullt, men
det gjorde intet intryck på konsuln.
Han svor så smått, medan han gick ned
för trappan. »Alla fruntimmer äro sig lika»,
muttrade han. »Lika lätta att lura som
morkullor. Bara en karl har ett snyggt ansikte och
han säger dem artigheter, genast äro de fast!»
Då Hiller kom in i salongen var det nästan
skumt. Blott en elektrisk låga var tänd över
den stora gruppen av bladväxter, under vilken
damerna hade sin arbetsplats.
Fru Lücke och Anna reste sig, då han med
lätta steg gick över mattan. Han kysste dem
båda på handen och såg därefter liksom litet
förvånad från den ena till den andra.
»Jag förstod verkligen inte genast!» sade han
muntert. »Damerna sågo för mig alldeles ut
som två systrar.»
»Det skall vara så dämpat ljus som här i
salongen, för att man skall kunna se så galet!» sade
— 108 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
